01/06/2026
Politikersamtal på Landsbygdsriksdagen ordnat av Hela Sverige ska leva, som övergick i debatt… som jag kallar smutskastning, hat och tunnelseende, från majoriteten av politikerna på scen en stund på slutet. Jag fick stoppa in musik i öronen för att ta bort oljudet. Tyvärr. Men moderatorn gjorde ett mycket bra jobb att dela ordet och avbryta. Omröstningen på slutet av de 360 deltagarna i Landsbygdsriksdagen visar att den viktigaste frågan är att pengar ska gå tillbaka till landsbygden från där resurserna tagits. Liksom Norge ger en del av oljepengarna till invånarna. De som drabbas av vindkraften, vattenkraften, skogsbruket och vattnet som rinner från deras marker ut i älvarna men som drabbas av försämrat fiske, kalhyggen (som borde förbjudas), gruvdrift, ska få pengar tillbaka till samhället. De ska inte behöva åka 20 mil till förskola, förlossning eller ha byaskolor som läggs ned och betala 5kr mer i skatt per hundralapp än innerstaden i Stockholm för att kommuner går på knäna. Där det finns en politik som anser att en skola ska driftas på samma ekonomiska villkor på landsbygd eller i staden. Såklart kostar detta mer per invånare på landsbygden än i storstaden. Men där pengarna hämtas och rent ut sagt skördas från landsbygden och förvaltas i staden. Det blir ett slags överförmyndarskap. Någon nämnde ordet ”resurskolonialism”. Där Norrland är en koloni i landet Sverige, där man hämtar det man önskar och lämnar förstörda marker bakom sig. Men där man motiverar det med att Sverige behöver resurserna. Javisst behövs det, men hela Sverige behöver resurserna. På seminarie och vid middagsbordet pratades det också om konflikten med rennäringen och vissa tycker att de borde anpassa sig efter ett samhälle som lever på 2020-talet och förminskar i samma mening allt samerna står för. Det faktum att man stulit marken, förbjudit deras kultur, plågat befolkningen, ett fullständigt påtvingande på markerna. När de fått rösten tillbaka men med sår i själen försöker återfå sin kultur och anpassa den till den ekonomiska verklighet vi måste leva i så säger vissa att de ska flytta på sig och anpassa sig. Man kanske förstår att bina dör på grund av att de inte har vatten att dricka och jämn tillgång till blommor att få nektar alltså energi ifrån. Ett rapsfält som blommar några veckor ger bara pollen ett kort litet tag. På samma sätt kan inte en ren äta en lav som finns då och då på ett slumpmässigt sätt utefter om skogen avverkats på en plats där de naturligt går. De följer en rutt som följer naturen. Men när människan går in och stör för mycket finns ingen naturlig väg att följa för jämn tillgång till mat. Lösningen har jag inte, men en förståelse för problemet minskar onödiga konflikter. Vissa tycker vi ska skapa ännu större vinster inom skogsnäringen, alltså avverka den ännu tidigare, så tidigt att laven inte hunnit växa och ge mat åt renen än. Andra är rädda för att gammal skog ska rödlistas och inte ges tillstånd för avverkning så att deras ekonomiska värde försvinner.
Men när vi är rädda vill vi inte samarbeta, då tänker vi bara på försvar och bygga murar. Så går evolutionen och utvecklingen, öppna upp - utveckling, försvar, öppna upp, försvar. Vissa överlever, vissa dör, men alla har en längtan, efter kärlek, frihet, gemenskap, samspel, harmoni, lätthet, glädje. Det spelar inte så stor roll om man överlever om de ingredienserna inte finns med i livet. Som en annan sa vid tal om nedläggningar på landsbygden -”men det är dit vi åker för att må bra, det är detta vi behöver för att skänka livet mening”.
Vi behöver sluta prata om att vi har rätt och fel och kategorisera in folk i bestämda grupper. Livet är i ständig förändring och vi måste kunna förhålla oss till här och nu och varje situation enskilt. Det känns väldigt förlegat att dela in oss i grupper i en global värld. Vi tillhör planeten jorden allihop och har idag möjlighet att samverka över alla gränser digitalt och fysiskt. Vi måste öppna våra sinnen och lämna förutfattade meningar bakom oss. Om det inte finns några etiketter på saker och ting finns bara känslan kvar inom oss för vad som är rätt och fel. En känsla som kommer från kunskap och instinkter. Kan vi dela mera? Man kan vara generös, samtidigt som man håller sig ifrån att bli överexploaterad och utnyttjad. Man kan också ge på en nivå för att hålla kvar en balans. Stora förändringar leder sällan till stabilitet. Men ibland leder kaos till en större nödvändig förändrad riktning. Vi vet aldrig på förhand vad som blir rätt eller fel och kanske finns bara livets flöde. Kanske är det som var fel för mig rätt för någon annan eller livet självt. Kanske var det rätt för mig en stund men sedan inte längre. Tålamod och observation före dömande. Respekt för det vi inte vet. Att stå tillbaka och kunna säga ”jag vet inte, så jag agerar inte.” Är också ett agerande.