17/09/2026
Ni skulle bara veta hur ofta jag tänker att nej nu måste jag lugna ner mig, inte panga på så mycket, hålla tillbaka och göra lite vanligt för en gångs skull. Men så är det som att jag glömmer bort vad som är normalt så fort jag börja skapa…då kan jag liksom inte hejda mig. Det går nästan som av sig självt. Och det är väl så det är, att det är min själ som skapar. För mitt huvud får äntligen vila där mitt i skapandet. Det är faktiskt så det känns, mitt huvud får vila när jag skapar. Jag känner mig fri, och den känslan är så otroligt härlig. Då mår jag som bäst…när jag får göra fint.
Och det fina blir ju faktiskt lite finare när jag inte håller tillbaka själen. När jag skapar fritt utan att tänka på vad andra kommer tycka och tänka. När det får kännas snarare än bara synas.
Sen är det ju mycket svårare att fota när det är sådär mycket som det ändå alltid blir. Men jag skapar inte för ett stilla foto som skrollas förbi…jag skapar för en riktig upplevelse, där hela rummet ska kännas, och du ska vilja stanna, länge.
Samma är det med mina inlägg här. De bara blir. Jag kollar igenom mina bilder och så plötsligt sätts nåt igång. Jag börjar skriva något, och sen går det av sig självt. Oftast blir det lite mycket… Men så får det vara. Jag måste få känna mig fri. Annars kan jag inte skapa. Och då skulle min själ dö. Det är faktiskt så det känns när jag inte får skapa. Som att min själ sakta dör. Och jag vill leva. Så då får det bli såhär. Lite mycket. Svårt att fånga på en liten bild. Men väldigt härligt att vara i.
Tack för fantastiska bilder, trots mycket Maria Cruseman
Tack för allt fint glas ni skapar MAGNOR Sverige Magnor Glassverk
Tack för lånet av finaste kjolen MISS MYAGI
