06/03/2026
Internationella kvinnodagen nÀrmar sig. En dag för att uppmÀrksamma, reflektera och agera för kvinnors rÀtt i samhÀllet.
â SĂ„ lĂ€nge jag kan minnas har jag haft svĂ„rt att slĂ€ppa saker som kĂ€nns orĂ€ttvisa.
Det sÀger Mona Ammar-Persson till CareOn med kraft i rösten. Vissa kanske kÀnner igen henne frÄn inslag i morgonsoffor, hennes instagramkonto eller senaste sÀsongen av FörrÀdarna.
Hon Àr polis i yttre tjÀnst. En offentlig person. Och mamma. Kvinna.
â Jag blir arg. Hur lĂ€nge ska vi acceptera detta?
Vi pratar om mĂ€ns vĂ„ld mot kvinnor. Morden i december 2025. Mona Ă„terkommer till ansvarsförskjutningen, den att vi fortfarande pratar alldeles för mycket om kvinnors krav pĂ„ försiktighet, i stĂ€llet för hur mĂ€n â och samhĂ€llet - bör ta ansvar.
â Vad vĂ€ntar vi pĂ„? Kvinnomorden sker om och om igen och vi verkar glömma mellan varven. Vi mĂ„ste hitta en bĂ€ttre strategi.
Planer har funnits lÀnge, Äratal. Det rör sig om en nollvision för mÀns vÄld mot kvinnor, som grundar sig i lagÀndringar och viktiga attitydförÀndringar i samhÀllet. Tonvikt ligger pÄ det förebyggande arbetet.
â MĂ„nga mĂ€n skriver till mig att de vill göra nĂ„got, men vet inte vad. DĂ„ vill jag sĂ€ga: det börjar i det lilla. SĂ€g ifrĂ„n om en kollega drar ett olĂ€mpligt skĂ€mt. Prata med dina kvinnliga vĂ€nner, stĂ€ll en frĂ„ga om hur hon tar sig hem pĂ„ natten, vilka strategier hon har. LĂ€r dig. LĂ€s pĂ„.
Engagemanget började i uppvÀxten. Frustrationen över orÀttvisor Àr motivationen som fick henne att bli polis och en offentlig person.
â Jag har alltid haft svĂ„rt att acceptera nĂ€r nĂ„gon sĂ€ger âsĂ„hĂ€r Ă€r det baraâ. Jag gĂ„r inte med pĂ„ det. Jag visste att om jag vill göra skillnad sĂ„ mĂ„ste jag jobba frĂ„n insidan. Jag ville bli en polis som berĂ€ttar och förklarar sĂ„ att folk förstĂ„r.
Monas instagramkonto Àr fullt av ögonblicksbilder frÄn verkligheten. Vissa skakande, andra hoppfulla. Alltid med ett omisskÀnnligt engagemang och ett mÀnskligt perspektiv som bryter igenom skÀrmen. NÀr CareOn frÄgar var hennes drivkraft kommer ifrÄn svarar hon:
â Om nĂ„got Ă€r tufft för mig att bevittna, tĂ€nk dig dĂ„ hur det Ă€r att leva i det. Det finns mĂ€nniskor som behöver min röst för det de inte kan uttrycka sjĂ€lva.
