03/09/2026
Det här inlägget rekommenderas enbart för dig som har ett starkt intresse eller gillar att läsa mycket.
För er andra i korthet: Det finns en lösning, och myntet har alltid två sidor.
Idag publicerades en artikel i BLT angående bensinstationen. BLT har, i enlighet med journalistiska regler, agerat med största noggrannhet och ställt frågor även till oss om den uppkomna situationen. De har dock av förklarliga skäl begränsat utrymme, vilket innebär att mitt fullständiga och exakta svar inte kunde publiceras i sin helhet av tekniska skäl.
Flera personer som känner till den exakta situationen har påpekat att den publicerade artikeln kan missförstås, och rent av framställer mig i dålig dager samt placerar mig i en roll där det verkar som att jag sätter käppar i hjulet för det allmänna bästa.
Därför tänkte jag att jag för fullständighetens skull delar med mig av det brev som jag skickade till BLT igår, och som de citerade ett par rader ur.
”Då tar vi punkterna i ordning.
Den 1 mars förra året köpte vi fastigheten och tillhörande mark. Efter detta försökte jag vid upprepade tillfällen och på olika sätt ta kontakt med den dåvarande ägaren. Slutligen, i december förra året, efter ett lite skarpare meddelande från min sida, lyckades vi få till ett möte med den tidigare ägaren i januari i år.
Jag hade inte trott att vi skulle behöva kasta siffror omkring oss, men eftersom den nya ägaren har gjort det känner jag mig tvingad att lägga till mina egna siffror.
Det var ett faktum för mig att fastighetens tidigare ägare fick ett bruttoarvode på 7 200 kronor per månad i utbyte mot markhyran (vilket gav cirka 5 400 kronor netto), men inklusive alla arbetsgivaravgifter låg den totala lönekostnaden på cirka 9 400 kronor i månaden. På årsbasis motsvarar detta över 110 000 kronor, utan att ens inkludera elförbrukningen.
Mitt första anbud löd att de skulle få hela markhyran i stort sett gratis, inklusive städning, underhåll, el och allt annat, under förutsättning att de garanterade att detta skulle bli den billigaste macken längs väg 122. Detta viftades bort med motiveringar om att deras inköp var dåliga och att de inte kunde garantera detta. Mitt andra anbud, som följde på det, var att de skulle få alla tjänster, marken och så vidare för 10 000 kronor i månaden, samt ett samarbete där vi utvecklar gemensamma kampanjer och liknande som gynnar både dem och oss. Inte heller detta accepterades, utan i stället lades ett anbud på cirka 20 000 kronor per år. Det vill säga, jag erbjöds en femtedel till sjättedel av det tidigare beloppet. Detta var naturligtvis fortfarande inte acceptabelt, och jag försökte sänka mig ytterligare och hade till slt nöjt mig med ett belopp på 80 000 kronor om året, men enligt den tidigare ägaren såg de ingen framtid för sig på platsen och frågade i princip om jag ville köpa macken. Vi förhandlade även om detta; det nämndes en summa som jag tyckte var orimligt hög, och när jag frågade om denna summa – som för övrigt var en ensiffrig siffra, 1,2 miljoner – fick jag inget svar på om det rörde sig om brutto eller netto, vilken valuta det gällde eller vad priset ens inkluderade. Dessutom var det vid det här laget känt för mig att macken har ett tidsbegränsat bygglov som löper ut i mars nästa år. Sammanfattningsvis, eftersom jag inte fick några exakta uppgifter, eftersom investeringens återbetalning och avlägsna framtid var osäker och så vidare, avstod jag från köpet och godkände att de sålde den vidare till någon annan, under förutsättning att jag skulle hållas informerad och att jag skulle sluta ett avtal med den nya köparen så fort de visste exakt vem det var, samt att de skulle betala de obetalda elräkningarna till mig.
Så kom vi fram till den 21 augusti då jag fick ett nästan panikartat samtal från den tidigare ägaren om att de hade skickat ett mejl som jag skulle skriva under nu på stört, vilket skulle godkänna vidareförsäljningen. Mitt svar på det var det samma som tidigare: jag ber om företagsuppgifterna som jag kan ställa elräkningen på (vilket jag för övrigt inte har fått än i dag) och jag vill inleda en förhandling med den nya ägaren och komma överens om framtiden. Den 25 augusti lyckades jag och Thomas prata i telefon i ungefär 20 minuter, där jag berättade om dessa situationer för honom så att han var fullt medveten om vår ståndpunkt. Vi bokade in ett möte till den 28 augusti. Mötet präglades för övrigt av en god stämning rakt igenom. Dels stod det klart för mig att Thomas och hans bolag inte har för avsikt att genomföra några framtidsinriktade utvecklingsprojekt, utan enbart vill fokusera på försäljning av bensin och olja. Jag fick dessutom tre alternativ: 1. en hyra på 1 500 kronor i månaden med ett 25-årigt avtal, 2. att jag säljer den delen av tomten, eller 3. att han köper hela fastigheten och att jag hyr tillbaka den. Hur vi skulle gå vidare efter den 1 september bestämdes också av Thomas då: 1. antingen finns det någon form av överenskommelse och avtal, och i så fall skulle macken vara stängd den 1 september för att öppna igen i hans regi den 2 september, eller 2. det finns ingen överenskommelse, och i så fall fraktar han bort containern, och eftersom han aldrig har drivit stället själv står den tidigare ägaren för återställandet (eller inte, men han har inget ansvar för det). Efter att ha funderat över anbudet och analyserat det meddelade jag honom via e-post dagen efter att inget av anbuden var acceptabelt för oss, och att jag därför skulle bryta elförsörjningen i slutet av augusti. Varför var inget av anbuden acceptabelt? För det första säljer jag varken fastigheter eller delar av fastigheter, och jag tror inte att det krävs någon vidare motivering till det; jag förstod inte ens uppslaget, och något konkret anbud på det området lades för övrigt inte fram. För det andra, att erbjuda en sjättedel eller sjundedel av den tidigare utbetalda årsavgiften... det vill jag egentligen inte ens kommentera när han var medveten om att jag inte ens hade accepterat det tidigare anbudet som låg på en femtedel. För det tredje – och detta är det absolut viktigaste: det känns som att vi har blivit totalt överkörda i hela den här processen. Vi som småföretagare på landsbygden är beroende av samarbete, ömsesidig respekt och att vi drar åt samma håll. Istället har vi under ett hela år tvingats stå för mackens elförsörjning helt utan motprestation, och nu möts vi av ultimatums och oseriösa skambud från en ny aktör som bara vill diktera villkoren. Om någon i dag säger till mig att de enbart vill fokusera på gammaldags bensin- och oljeförsäljning utan någon vilja att investera i framtiden, så är det förvisso deras sak, men det är en förlegad affärsmodell. Jag vill inte ha en partner på min mark som lever kvar i det förflutna medan resten av världen utvecklas. Det kan hända att jag ser på framtiden på ett annat sätt, men faktum är att vår butik är ortens enda hybridbutik och att det inte finns någon liknande inom en radie på nästan 100 kilometer – det visar att vi satsar på rätt spår.
Hur kommer detta att påverka oss? Det skrev jag också till Thomas. Det krävs inga djupsinniga kunskaper för att veta att det finns statistik på allting i Sverige. Den statistiken visar följande: i en motorvägsmiljö stannar 30–40 procent av mackens besökare till i ”shopen”, medan det i bostadsområden rör sig om 15–20 procent – och jag vill särskilt uppmärksamma att statistiken enbart visar att de stannar till, inte att de handlar. Hur som helst, om vi utgår från dessa siffror och mackens nuvarande omsättning ger mackens existens oss en intäkt på cirka 100 kronor om dagen. Om vi lägger till att Thomas eventuellt skulle fördubbla omsättningen förlorar vi en intäkt på cirka 200 kronor om dagen. Jag anser att vi kan leva med detta, bland annat eftersom den översta våningen i vår fastighet i dag utgör en bostad, men vi kan för närvarande inte använda den som bostad med hänsyn till en svensk regel som säger att ingen får bo inom 20 meter från en bensinstation, och vår byggnad ligger 18 meter bort. Om macken inte längre finns där kan vi hyra ut fastigheten på det här sättet, antingen till turister eller på längre sikt, vilket med råge – och då menar jag verkligen med råge – överträffar de inkomstbortfall som beror på att macken finns kvar.
Sammantaget: nej, jag fattade inte ett känslomässigt beslut, utan ett väl uträknat beslut som väger in varenda liten detalj efter att vi gång på gång har blivit satt i en ohållbar situation. Slutligen: att jag inte lyckades komma överens med Thomas betyder inte att jag inte skulle kunna göra det med någon annan. Jag har förvisso inte suttit med händerna i knät i våras när det stod klart att jag inte kom någon vart med den tidigare ägaren. Det finns andra (flera stycken) som är eller har varit intresserade. Vi kommer inte att svika de lokala invånarna; vi kommer att hitta en lösning för att det ska finnas en bensinstation här igen. Det kan förstås hända att det inte är vi som löser det; enligt brevväxlingen med Thomas letar han efter en ny plats för macken i Eringsboda, och om han hittar den och flyttar är det bra för mig, bra för Eringsboda, och alla kommer att ta emot honom med stor värme och glädje och önska honom lycka till. Om det inte går att lösa kommer jag och en ny partner som jag väljer att se till att det finns en bensinstation på samma plats eller i närheten igen – och då inte bara en bensinstation, utan dessutom en eladdningsstation, eller kanske till och med en biltvätt eller något annat extra inslag.
Jag är vare sig min egen eller mina kunders fiende, och jag kommer inte att göra livet svårare för Eringsbodas invånare. Det här är en övergångsperiod; vi vet att den är obehaglig, men vi har tvingats till detta av omständigheterna. I slutändan, om några månader, kommer det att finnas en lösning och allting kommer att ha sin gilla gång igen.
Har jag glömt något?
Mvh: Adam”
Jag vill särskilt betona att vi under de senaste ett och ett halvt åren inte har fått någon som helst motprestation från någon av de tidigare bensinstationsägarna. Att hela detta ärende nu kulminerar beror uteslutande på ägarbytet och på att vi har tvingats stå för elkostnaderna utan avtal.
Jag medger att situationen är kännbar för er som vill tanka era maskiner här, men vi har blivit satta i en ohållbar situation av oseriösa villkor.
Som vi tidigare har meddelat arbetar vi aktivt med en lösning för att säkerställa att Eringsboda även framöver har tillgång till en bensinstation. Vår ambition är att få till en långsiktigt hållbar lösning som möter behoven hos både företagare och privatpersoner i området.
Från vår sida är detta den sista kommentar som vi kan och vill dela med oss av i denna fråga.
Härefter vill vi enbart informera er om återöppnandet.
Tack för att ni förstår svårigheten i den uppkomna situationen, tack för att ni står vid vår sida och tack för ert förtroende för oss och våra beslut.
Vänliga hälsningar
Corner-teamet / Adam
