19/10/2026
Stationen , tillbaka till sin rosa historia
Den som har passerat stationen i Ed de senaste dagarna har kanske reagerat på färgen. Varför är stationshuset rosa?
När vi lagade fasaden förra året kom en bit av husets historia fram. Under de senare färgskikten hittade vi spår som visade att stationen en gång hade haft en rosa kulör. Då började vi titta närmare på hur huset kan ha sett ut tidigare, och beslutade oss för att försöka återföra fasaden till det uttrycket.
Det rosa är alltså inget modernt påfund. Kring sekelskiftet 1900 och under 1900-talets första årtionden förekom putsade fasader i bland annat rosa och varmrosa toner, inte minst i den mer påkostade arkitekturen. Även Stockholms slott fick en varmrosa puts kring förra sekelskiftet.
Och stationshuset i Ed har en historia som är värd att lyfta fram.
Dalslands järnväg och den första stationen i Ed kom 1879. Men vid pingst 1910 brann det ursprungliga stationshuset i trä ner. När stationen skulle byggas upp igen valde man därför att bygga den nya byggnaden i sten. Det stationshus vi ser i dag uppfördes 1910–1912, i nationalromantisk stil med inslag av jugend. Arkitekten var Yngve Rasmussen, som ritade ett stort antal stationsbyggnader under 1900-talets första årtionden.
När man kommer nära huset syns också sådant som är lätt att missa från marken: de gamla skiffertaken, plåtdetaljerna, formerna i taket och inte minst den fina sandstensreliefen med tjuren på fasaden. Zooma in på tjuren i sandstenen. Där kan man fortfarande se tydliga fossil- och skalfragment, små spår av det liv som fanns när stenen bildades. Det är detaljer och material som berättar om en tid då även en järnvägsstation fick vara en påkostad och representativ byggnad.
Järnvägen fick dessutom en enorm betydelse för Ed. Stationen blev en förutsättning för samhällets utveckling och bidrog både till industrins framväxt och till att Ed utvecklades till en betydande turistort under början av 1900-talet.
När vi valde den rosa fasaden handlade det därför inte bara om att välja en ny färg. Det handlade om att plocka fram en del av stationshusets historia igen.
Stationen har stått här i mer än hundra år och sett Ed förändras omkring sig. För många resenärer är det fortfarande det första, och sista, man ser av samhället.
Det är ett av Eds landmärken. Ett hus med historia, hantverk och karaktär, och något vi i Ed ska vara stolta över.
