02/08/2026
Krigstid i Abbekås DEL 2 - Ransoneringar
Många unga män i Abbekås blev inkallade till militären på obestämd tid.
Kvinnorna och barnen fick under denna hårda tid reda sig bäst de kunde. De fick sköta både hem, barn och gård på egen hand. Ersättningen från staten var liten, en krona om dagen och ytterligare 0,75 kronor per barn. Det var inget man blev rik på.
Men det var inte bara oron för kriget som präglade vardagen. Nästan allt man behövde för att leva styrdes av ransoneringskorten.
Man kunde inte köpa vad man ville, bara det kupongerna tillät. Valde man att använda sina kuponger till bröd, fick man inte köpa mjöl. Varje inköp krävde eftertanke, och ibland räckte kupongerna helt enkelt inte till.
Många hushåll blev tvungna att bli självförsörjande. Hade man höns sparade man ofta äggen och sålde dem. Pengarna behövdes för att kunna köpa hönsf***r. Ofta hade man knappt råd att äta sina egna ägg.
Samma sak gällde grisen. När den slaktades gick köttet ofta till försäljning för att familjen skulle ha råd att köpa nytt f***r och hålla djurhållningen igång.
Som tur var fanns havet. Sill och "sillakorvar" var nämligen kupongfria, och för många familjer blev fisken en viktig del av maten under krigsåren. Men till och med där fanns regler. Fiskarna sålde inte sillen i den egna hamnen i Abbekås, eftersom förtjänsten då ansågs bli för låg. Istället körde många till Skivarp för att sälja fångsten där.
Det var en tid då ingenting fick gå till spillo. Man tog vara på det man hade, hjälptes åt när det behövdes och lärde sig att klara sig med väldigt lite.
För Inga och många andra som levde i Abbekås blev ransoneringarna inte bara en del av historien de blev ett minne av en tid då uppfinningsrikedom, sparsamhet och gemenskap var det som fick vardagen att fungera.
"Allting var gott för det fanns inget annat att få" - Inga 98 år om de ransoneringsfria fiskkorvarna
Baserat på Inga Magnussons berättelser (1918-2019)
Bild 1 skapad med hjälp av AI. Foto 2 generöst delad av Linda Magnusson.
