NPF-pedagogen

02/06/2023

BARNEN SOM ALLTID BRÄNNER SINA BROAR INNAN LOV

De har alltid funnits där. Jag har bara bemött dem olika. I början av min yrkesbana med hög röst, förmaningar och dömande ord. "De ska veta hut" tänkte jag.

Det har ju ändå funkat någorlunda under terminen, varför spårar det ur nu?

Måste eleven börja agera utåt precis dagarna innan avslutningen?

Allt vi har kämpat för förstör eleven.

Varför sabbar de sina kompisrelationer?

Varför spårar de ur?

De tysta barnen som vänder sig inåt, bränner också broar.
Tar sig ett annat utryck bara.
Vägrar vara med.
Ställer sig på sidan.

”Det här som är så KUUUL!"

De behöver samma bemötande. Avledning.
Annat att tänka på.
Fråga dem om favoritdjur, skoja med dem. Humor, det starkaste vapnet.

Vet ni?

När skolan är din tryggaste punkt i livet är det just där du visar känslor.

Hemma håller man ihop.

Rutiner, trygghet förutsägbarhet, allt det där rycks snart undan för eleven.

För många barn väntar en stor härlig ledighet, ett sommarlov!

För andra, ett stort öppet ovetande.

Blir det bråk igen ute på landet?

Kommer vi få bo kvar i vår tillfälliga lägenhet vi delar med andra familjer eftersom vi flytt från ett krig?

Försök ha förståelse och empati med de elever som har allt detta i huvudet.

Ta det som världens största beröm att ni pedagoger är deras tryggaste punkt i livet.

Lyssna.

Ställ frågan "kan du berätta om...." och bara lyssna. Rätt var det är kommer de kanske kunna dela sin oro med dig.

Då är du den viktigaste människan på denna planet.

❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️

Ps.
För en del elever är det just rutiner och trygghet vi som skola helt raserar genom alla dessa ”schemabrytande” aktiviteter vi av någon outgrundlig anledning ska lägga in en mängd av i slutet av terminen.
Den ”vanliga”, förutsägbara skolan är det som gör att de orkar igenom dagen.

Planera väl för dessa individer, tänk noga igenom vad de mäktar med.

Förutsägbarhet, begriplighet, möjlighet att avstå.

Tänk lagom.

Gör inte allt, alla elever älskar inte heldagsutflykter tre gånger i veckan.

Alla älskar inte heller gemensamma obligatoriska aktiviteter.

Tack på förhand❤️
Och ja, dela gärna.

25/08/2021

Jag har fått en förfrågan om att göra ett inlägg från katharina Wallenborg ang en artikel inom Npf.

Hej! Är det någon som kan tänka sig att delta i en artikel i Allers? Det vi söker är någon med erfarenhet av NPF. Endera att ha ett barn med funktionsvarianten, och där det finns barnbarn inblandade, vilket har komplicerat relationen till det/dem. Eller att man själv märkt att man är annorlunda och förstått vad det beror på när man fått ett barnbarn som blivit diagnostiserat. Neuropsykiatriska varianter går ju ofta i arv.
Sannolikt känner många igen sig i det här och därför är det viktigt att skriva om det, vilket kan hjälpa andra att förstå och hantera sin situation till det bättre. Ibland leder sådana här problem till att kontakter tyvärr bryts, men det går att hitta tillbaka till varandra. Resan kan dock vara lång och jobbig. Men med kunskap och förståelse slipper man många konflikter som infekterar.
Hör av dig till mig på messenger om du är intresserad – Katharina Wallenborg. Det går även bra att mejla på [email protected]

15/08/2021

Alltid lika viktigt!

02/07/2021

Det är ett faktum att det idag finns ett antal barn som antingen har hög skolfrånvaro eller är...

25/01/2021

Att vara impulsiv och påhittig kan verkligen vara räddaren i nöden för en ”trött” fröken som vill hem. 🤗

22/11/2020

Min artikel i
http://www.thrivenordics.org

AUTUMN/WINTER 2020 Educator & School Features Educator Feature: Ordinary Needs Met with Special Efforts 6 hours ago By Frida Eriksson Educator Frida Eriksson writes reflectively on experiences of responding to challenging moments, working as a cohesive team and meeting ordinary needs with special ef...

21/08/2020

Första dagarna i skolan är nu avklarade. Det är spännande och roligt att träffa både nya och gamla elever. Men det är också en tid då man som pedagog sätts på prov. Det tar tid att lära känna sina elever. Att det blir incidenter i början av en termin är inte ovanligt. I den situationen är jag nu. Det är lätt att känna sig misslyckad i sin yrkesroll. I sådana stunder är det viktigt att hitta tillbaka till vår grunduppgift i mötet, med framförallt elever med särskilda behov. Ge dig tid att reflektera och utvärdera egna tankar efter en incident.

I den pågående situationen tänker jag att det är tur är så vi är så sammansvetsade i vårt team och vi handlade på rutin. Det togs snabba beslut och vi blev fort aktivt agerande. Jag kan inte nog understryka vikten av ett sammansvetsat team med gemensamma mål inom tydliga didaktiska ramar. Vi står starka och trygga när allt till synes faller för eleven. Vi är tydliga och bestämda i vårt förhållningssätt.

Vi är också konkreta och tydliga i vår kommunikation med eleven när allt till slt lugnat sig. Vi cirkulerar i ansvar, i samtal och i vårt agerande i den uppkomna situationen. Det måste göras tydligt för eleven att det inte finns utrymme för den formen av utmanande agerande.

Att vi som pedagoger kan visa andra tydliga och raka alternativ och strategier som leder till bättre kommunikation och ett mer konstruktivt handlande är av yttersta vikt.

Vi måste tydligt visa och/eller berätta att vi inte ger upp. Aldrig!

Att välja att backa och vara otydlig leder bara till mer frustration och otydlighet, både hos eleven och hos kollegorna i teamet.
Inte för många ord i stridens hetta, givetvis.

Handlande är a och o, men när tillfälle ges ska man vara tydlig.
Det är viktigt att inte vara luddig eller ställa allt för låga krav på eleven när det kommer till konsekvenser och eget ansvar. Ge tydliga och konkreta tips och visa på andra sätt att förhålla sig till sina egna känslor.
Ställ rimliga och åldersadekvata krav för att ge eleven en känsla av att vi tror på elevens förmågor och att vi ser hens potential.

Vi vet ju av erfarenhet att personal som har gett upp, vilket är helt förståeligt om man har en klass med 25 elever och flera barn med utmanade beteende, bidrar till känslan av att inte vara till lags, misslyckande och att inte känna sig omtyckt. Det trycker tillbaka självkänslan och förstärker upplevelsen av att inte duga. Eleven kanske tänker att "jaha, den personen orkar inte med mig heller och försvann." Det föreställer jag mig väcker känslor som sätter djupa spår i människan, om och om igen. Det är då fullt rimligt att den människan fastnar i beteende- och känslomönster som är svårt, om inte omöjligt att bryta på egen hand.

Där behövs och därför finns vi. Vi måste visa att: vi ser dig, vi gillar och bryr oss om dig, vi vill hjälpa dig och du duger precis som du är. Du gör så gott du kan. Alltid.

10/08/2020

Bra att tänka på😊

20/06/2020

DEBATT. Skolor vill inte ta emot elever med diagnoser eller inlärningssvårigheter, larmar rektorer som ombeds lämna referenser på elever som ska byta skola.